Konsten att bevara mer än 100 år av flytande historia i Stockholm
Oct 5, 2026
I Stockholms hamn, intill Vasamuseet, ligger ytterligare en viktig del av Sveriges historia: isbrytaren Sankt Erik.
Sankt Erik byggdes 1914 vid Finnboda varv i Stockholm och var Sveriges första havsgående och idag enda bevarade isbrytare. Under mer än sex decennier hjälpte hon till att hålla viktiga sjöleder öppna under hårda vintrar, så att varor, post och passagerare kunde nå Stockholm och andra delar av Sverige när isen blockerade vattenvägarna.
Fartyget spelade en viktig roll i Sveriges ekonomiska och industriella utveckling under en period då Stockholm växte snabbt. Genom att hålla farlederna öppna året runt bidrog Sankt Erik till att upprätthålla handel och kommunikation både med den svenska skärgården och den europeiska kontinenten.
I dag fungerar det historiska fartyget som museifartyg vid Sjöhistoriska museets museikaj på Djurgården, där omkring 70 000 besökare varje år får uppleva Sveriges maritima kulturarv på nära håll.
Att bevara ett museifartyg av den här storleken är ingen enkel uppgift, särskilt inte när det är utsatt för väder och vind året runt. Till skillnad från museiföremål som förvaras i klimatkontrollerade byggnader ligger Sankt Erik ständigt i vattnet och påverkas kontinuerligt av varierande temperaturer och luftfuktighetsnivåer.
– Luftfuktigheten är en stor utmaning här eftersom det här är ett fartyg som ligger i vattnet året runt, säger Ola Dahlqvist, teknisk chef för museifartygen. – Fukt kommer både ovanifrån och underifrån, så om vi stänger av avfuktningen uppstår problem mycket snabbt.
För museiteamet handlar kontrollen av luftfuktigheten inte bara om underhåll. Det handlar om att skydda en oersättlig del av Sveriges kulturarv.
– När luftfuktigheten inte kontrolleras ser vi snabbt rost, kondens och mögel, säger Benjamin Hedlund, senior utställningstekniker vid Enheten för historiska fartyg på Statens maritima och transporthistoriska museer. – Problemet är att många av fartygets komponenter är original. När de väl skadas kan det vara mycket svårt, och ibland omöjligt, att ersätta dem.
I dag skyddar tre avfuktare från Munters fartygets huvudsakliga maskinutrymmen. De installerades 2014 och togs fullt i drift 2015. Sedan dess har de varit i nästan kontinuerlig drift. Enligt Dahlqvist närmar de sig nu 100 000 drifttimmar.
– Vi har mycket goda erfarenheter av deras prestanda, säger han. – En gång om året kommer Munters servicetekniker ombord för att genomföra kapacitetskontroller och inspektera systemet. Det fungerar mycket bra.
Innan avfuktningssystemet installerades var fukt ett ständigt problem. Kondens bildades på insidan av skrovet, vatten samlades i maskinutrymmen och rost utvecklades på metallytor. Mögel uppstod på träinredningen, vilket skapade både bevarande- och underhållsutmaningar.
– Miljön ombord var inte bra innan vi installerade avfuktarna, minns Dahlqvist.
I dag är skillnaden synlig över hela fartyget. Metallytorna förblir rena och skyddade, den ursprungliga inredningen hålls torr och besökarna kan uppleva fartyget ungefär som det såg ut under sina aktiva år.
För teamet som ansvarar för bevarandet är målet enkelt: att säkerställa att framtida generationer kan fortsätta att vandra på däcken, utforska maskinutrymmena och uppleva en autentisk del av Sveriges industrihistoria.
– Så länge vi håller havet ute, regnet ute och upprätthåller klimatet ombord finns det egentligen ingen gräns för hur länge fartyget kan överleva, säger Dahlqvist. – Om vi tar hand om henne kan hon finnas kvar här i generationer framöver.
